Sista inlägget

Eftersom jag ej arbetar kvar på Söderskolan uppdaterar jag inte här längre, men jag låter bloggen ligga kvar tillsvidare, om någon vill ta del av inläggen.

Besök gärna min hemsida, lenacarlsson

Tillfällig distansundervisning

Båt för ankare. FOTO: Fotoakuten

En ny pedagogisk möjlighet som öppnat sig under de här åren med datorerna, är den att undervisa "på distans". Jag syftar inte på traditionell distansundervisning, utan en tillfällig sådan, för elever som är sjuka, har hemundervisning, är bortresta, eller liknande.

Jag har haft elever som varit sjuka, som kontaktat mig och bett mig "Skypa" en lektionsgenomgång. Vilket fungerat alldeles utmärkt tack vare de bärbara datorernas inbyggda kamera och mikrofon!

Jag har via e-post arbetat med bildämnet med en elev, som mailade foton till mig och som fick feedback och nya fotouppdrag, vilka utfördes med elevens mobiltelefon. Så småningom fick eleven material till bildundervisningen hemskickat med den läraren som undervisade i hemmet. Eleven arbetade med uppgifterna, mailade mig fortlöpande foton på hur arbetet bilderna framskred och jag svarade med tips och beröm.

Nu har jag också haft en elev som var på resa "på de sju haven" under åtta (!) veckors tid. Efter att rektorn varit i kontakt med Skolverket, en speciell studieplan upprättats och alla parter var överens om förutsättningarna, kunde resan börja.
I skolan hade eleven förberett en redovisningsblogg, fått vissa uppgifter och material/böcker från sina ämneslärare. Eleven och jag bestämde en fast dag och tid för att använda Skype. Redovisningsbloggen skulle skrivas i dagligen och som sista utväg fanns ju alltid e-post och telefon.

Mina erfarenheter av det hela är följande: Skype-tiderna fungerade inte alltid så bra och flera möten blev inställda eftersom det var natt på båten/de var i land när det var dag i Sverige... Ett annat problem var att bilden inte alltid gick fram, det laggade som sjutton! Däremot fungerade alltid ljudet perfekt!

Bloggen fungerade utmärkt hela tiden, rekommenderas! E-posten kom till användning när jag ville skicka iväg filer, länkar och påminnelser till eleven. Feedbacken på blogginläggen skrev jag direkt i bloggen, vilken bara jag, några andra lärare och vårdnadshavarna hade tillgång till (man väljer om bloggen ska vara publik eller inte, i samband med att man skapar den).

Det här hade vi inte haft möjlighet att genomföra för några år sedan, visst är utvecklingen fantastisk!

Datortäthet

FOTO: Eygeni Dinev, www.freedigitalphotos.net

Så är då höstterminen i full gång och alla underbara elever har börjat ännu ett år av sin skolgång. I mitt arbetslag har vi tagit emot två nya grupper av åk 6, vilket alltid är spännande och stimulerande!

Jag kan konstatera att vi på Söderskolan har en god datortäthet även för de yngre eleverna i åk 3 - 6, där de är två elever per (bärbar) dator. Vi gör som så att två elever, från olika klasser, får "delad vårdnad" om en gemensam dator, med egna inloggningar. På så sätt lär sig eleverna att vara rädda om datorerna, eftersom det är de själva som drabbas om de inte tar väl hand om datorn. Att eleverna är från olika klasser gör att det går alldeles utmärkt att arbeta i helklass med datorn, bara pedagogerna enas om vilken klass som ska ha tillgång till datorerna under lektionerna.

Hur har skolan haft råd med detta, undrar kanske någon? Jo, när elever i nian avstår från att köpa ut sina begagnade datorer, så har skolan årligen köpt ut ett antal av de "överblivna" datorerna till ett, förhållandevis, lågt pris och succesivt  ökat datortätheten.

Flickor använder nätet mer varierat

FOTO: FotoFinnaren

Har du frågat eleverna i din klass om det är någon utav dem som bloggar privat?
Det har jag gjort, med flera olika klasser och resultatet är alltid detsamma: en handfull flickor räcker upp handen och berättar lite om sin blogg/sina bloggar, för vissa har flera olika bloggar att skriva i.

Nyligen läste jag en artikel, baserad på en ny undersökning om unga svenskar och Internet, från World Internet Institute, Medierådet och .SE , som bekräftade det jag noterat.
Här nedan följer några korta punkter från artikeln, som är ännu intressantare att läsa i sin helhet hos Internetdagarna.

* Varannan fyraåring har bekantat sig med Internet, skillnaden mellan könen är liten. 

* I förskoleåldern och under de första åren i skolan är skillnaderna mellan pojkar och flickor små. Spel på Internet utgör för både pojkar och flickor en dominerande aktivitet. Men när de närmar sig tonåren minskar flickornas spelande och de börjar med ett mer varierat användande av Internet. Redan i 13-års åldern skriver var femte flicka på en blogg.

* Bland de yngre, 12-15 år, är flickorna också mer aktiva än pojkarna i de sociala nätverken. Två av tre medlemmar är flickor. Hos pojkarna däremot ingår det dagliga spelandet som en dominerande aktivitet genom hela tonårstiden och två av tre pojkar spelar åtminstone 1-3 gånger i veckan ända upp i 20-års åldern.

* Det är anmärkningsvärt, att flickorna trots sitt mindre intresse för teknik och nya tekniska prylar, har erövrat Internet och i många avseenden är mer aktiva och flera år före pojkarna när det gäller ett mer varierat användandet av Internet. Flickorna är mer aktiva att blogga och delta i de sociala nätverken och också att kommunicera med instant messaging.
En orsak till denna ökade Internetanvändning är säkerligen att flickorna och de unga kvinnorna själva producerar det innehåll på bloggar och sociala nätverk som intresserar dem.

Arbete med gemensamt dokument

Nu har jag provat att använda TypeWhith.Me (se blogginlägg från 21 april) med en klass. De var precis färdiga med ett arbetsområde och skulle repetera inför kommande prov. Vi kom överens om att vi under dagens lektion enbart skulle ägna oss åt att repetera målen för godkänt. Betygskriterierna för arbetsområdet plockades fram och kriterierna för godkänt omvandlade vi till frågeställningar. Frågorna fördelades i klassen, så att eleverna sökte reda på svaret till sin fråga, antingen enskilt eller två och två.
Medan eleverna arbetade med det, öppnade jag ett dokument i TWM och klistrade in frågorna och sparade, för att sedan lägga ut länken till dokumentet på klassens egen ikon. Allt eftersom eleverna blev klara med sina uppgifter, klistrade de in svaren på sina frågor i det gemensamma dokumentet.

Givetvis var det snart elever som började ändra i andras svar, vilket ledde till en bra diskussion utifrån frågor som exempelvis: tycker ni att det är bra att tillsammans leta reda på svaren (svar: ja. De har iofs redan arbetat i övningsboken med frågeställningarna långt tidigare), skulle ni hellre vilja ha en hel sida med instuderingsfrågor (nej), tycker ni att det här är ett bra arbetssätt (ja)? Kan ni se någon nytta med det här (ja)? Hur påverkas ni av att svaren ändras? och så vidare.
Snart var svaren återställda till "original" och eleverna var ense om att de inte skulle "skoja" med svaren, men möjligtvis komplettera, om det var något viktigt som saknades. Tack vare att svaren får en specifik färg, beroende på skribent, var det lätt att se vem som skrivit, eller ändrat, vad.
Chatten, som finns på sidan, gick på högvarv, och en elev undrade om jag kunde se vad de skrev (ja).

Summa sumarum: eleverna arbetade väldigt fokuserat med uppgifterna, trots chattande och "skojändringar" och uppskattade verkligen arbetssättet. Som pedagog får man nog tänka på att spara dokumentet vid ett lämpligt tillfälle. Då kan man, via tidslinjen, återgå till den versionen om någon "skojar" senare. Flera elever valde att spara ner dokumentet som en bilaga. Viktigt att tänka på redan från början är att säga åt eleverna att använda sina riktiga namn när de "skriver in sig".

En liten tankeställare

Farligt fiske

FOTO: Matt Banks, http://www.freedigitalphotos.net
 
I nyhetsrapporteringen har vi kunnat läsa att skolorna blivit allt bättre på att undervisa eleverna i källkritik.
I Skolverkets undersökning säger att 80 procent av grundskoleeleverna och 90 procent av gymnasieeleverna att de i skolan fått lära sig att vara kritiska till informationen på internet.

Jag tyckte tidigare, att jag regelbundet tog upp det här med källkritik i mina klasser och var tämligen nöjd med min insats. Men den insatsen kommer inte i närheten av hur ofta jag gör det numera, efter datorernas inträde i skolan. Källkritik är ett ständigt pågående arbete och med delvis annan inriktning än tidigare.
Det finns väldigt bra resurser på nätet för pedagoger att utgå från, som exempelvis Kolla källan eller Nationalencyklopedins temapaket om källkritik. 

Det är ju nu inte bara källkritik man måste förhålla sig till, utan också "vett o etikett" på nätet samt farorna som finns i sociala nätverk etc. 
 Men för ett par veckor sedan insåg jag att det är inte nog, jag måste nog börja varna mer för "nätfiske". Visserligen brukar jag jämfört "falska och sanna" webbsidor med elever, men det finns mer att göra för att lära dem se skillnaden. Kan du själv skilja en riktig sida från en phishingsajt?! Prova genom att gå in på www.phish-no-phish.com/

Gör testet innan du läser vidare...

Hur gick det? Kunde du redan allt?
Det här kan man låta eleverna prova (du kan ju välja att skippa reklamsidorna på slutet) och sedan ha en bra diskussion!

Nedanstående text är hämtad direkt från VeriSign:

Fem enkla tips för att skilja en riktig sida från en phishingsajt:

1. https:// Bokstaven ”s” i https:// betyder att sidan är krypterad, och att informationen som du lämnar är skyddad. Även om några phishingsajter har säkrade webbadresser, saknas det hos flertalet av dem.
2. Hänglåsikonen: många cyber-kriminella har placerat ikonen i innehållsdelen av den falska sidan, men på en äkta sajt ska hänglåset synas i webbläsarens faktiska gränssnitt och vara klickbart.
3. Förtroendemärken: enkla visuella ledtrådar som t.ex. välkända logotyper kan visa att en hemsida är äkta.
4. Kontrollera webbadressen: bli misstänksam om en webbplats med en okänd domän har en webbadress som innehåller den senare delen av en välkänd webbadress.
5. Grönt adressfält: att webbläsarens adressfält är grönt betyder att webbplatsen har undergått omfattande identitetsautentisering och att du kan vara säker på att den är äkta.

VeriSign arbetar för en säkrare upplevelse på Internet och uppmuntrar konsumenter som oroar sig för säkerheten att besöka webbplatsen www.trustthecheck.com, där det finns mer information om hur man kan skydda sig själv och identifierar vilka webbplatser som är tillräckligt säkra för att lämna ut personuppgifter eller utföra ekonomiska transaktioner.