Vad vi inte gör

FOTO: Emma N, 9c2

I KK-stiftelsens blogg, Unga nätkulturer, skriver Stig Roland Rask utifrån ett kommunperspektiv om En-till-En-satsningar. Hur kommer det sig att Falkenbergs kommun har råd? Eller kanske snarare, hur kommer det sig att andra kommuner har råd att låta bli att själva starta En-till-En?

Stig Roland Rask citerar min kollega från Skogstorpsskolan, Lars Johnsson, när han räknar upp i sin blogg vad han INTE gör längre:


Jag kopierar inte.

Jag delar inte ut några papper (förutom de jag blir tilldelad av andra).

Jag skriver inte upp läxorna eller provdatum på tavlan.

Jag behöver inte lyssna på elever som med ett papper i sin darrande hand står och läser innantill om Nelson Mandela eller Dagen D.

Jag släpar inte hem elevernas arbetsböcker.

Jag är inte den ende som får läsa eller ta del av elevens arbete.

Jag behöver inte påminna elever som varit frånvarande om vad som behöver göras.

Jag har minskat ner mina genomgångar. (Utan att lägga in någon värdering om det är bra eller dåligt!)

Jag använder inte läroböcker särskilt ofta.

Jag har inte mycket telefonkontakt med föräldrarna.

Jag använder inte tid till att boka, plocka fram datorer, fördela rättvist, organisera.

Jag använder inte tid till att plocka undan datorer, låsa in i skåp, ladda.

Jag använder inte mycket av mitt gamla material. (Pärmarna på min arbetsplats står dock prydligt uppradade, otåligt väntande. Jag har inte hjärta att göra mig av med dem och deras innehåll.)

Jag dubbelbokför inte elevomdömen.

Jag använder inte videoapparaten.

Jag använder inte OH-apparaten.

Jag använder inte DVD-spelaren.

Jag går inte genom hela skolan för att informera en kollega om något.

Jag behöver inte släpa på tunga böcker.

Själv har jag lagt följande till den listan:

Jag behöver aldrig plocka fram kartböcker, uppslagsböcker eller ordlistor.

Jag använder aldrig TV:n.

Jag använder aldrig en CD-spelare.

Jag behöver aldrig sortera pappershögar (däremot mailboxen, men det går betydligt smidigare).

Jag letar aldrig efter elevarbeten. Jag har alla elevers arbeten (och mina kommentarer till dem) sparade på min dator. Inga papper försvinner och det är lätt att dubbelkontrollera uppgifter inför betygssättningen.

Jag beställer inte längre något material från AV-centralen. Nätet har bättre resurser.

Jag hjälper numera sällan till vid enklare problem som eleverna har, de diskuterar problemlösning själva via msn (ja, det är helt ok för min del, så länge det rör sig om skolarbete).